Svensk ordbok 2009, webbversion

i`föra sig verb iförde ifört, pres. iför i|­för·de●ofta perf. part. ta på sig kläder Nollhan låg på sängen iförd morgon­rock○äv. i ut­tryck för att ta på sig visst an­svar e.d.han iförde sig rollen som beskyddareiföra sig ngtsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. i­föra sik Subst.:vbid1-191061iförande