Svensk ordbok 2009, webbversion
verb iförde ifört, pres. iför
i|för·de●ofta perf. part.
ta på sig
kläder
Nollhan låg på sängen iförd morgonrock○äv. i uttryck för att ta på sig visst ansvar e.d.han iförde sig rollen som beskyddareiföra sig ngtsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. iföra sik
Subst.:vbid1-191061iförande